Del 5: Trollstigen och Dovrefjäll
Samma dag som vi åkte från Geiranger körde vi till Dovre, via Gudbrandsjuvet och Trollstigen. Det kändes lite då som att vi var "mättade"av vackra vyer
och alla dessa imponerande berg. Så egentligen borde vi ha åkt den vägen innan Geiranger, men det passade bättre in i vår rutt att åka som vi gjorde.
Vackert och fräscht vatten vid Gudgrandsjuvet.
Jag tror vi hade druckit för lite vatten den dagen för då vi var där fantiserade jag bara hur underbart gott det hade varit att få dricka av det där härliga vattnet.
Gudbrandsjuvet är en klyfta som är ca. 25 meter djup, och så rinner det ju ordentligt med vatten där också.
Matpaus på en rastplats. Där såg vi första bilen med finsk registerplåt (förutom vår då).
Framme vid Trollstigen och stigen/promenden ut till utsiktsplatsen
Utsiktsplatsen. Inget för höjdrädda.
Här sa Anton att "snart vet man inte om man upp och ner eller vad man riktigt är längre".
Trollstigtrollet - ful jävel.
Vi kom fram till Dovre på kvällen och sov på en rastplats (sämsta på hela resan med endast dass) tillsammans med en fransk husbil. Ordentligt kyligt var det där också.
Onsdag. Frukostgröten på G. Jag hade tur som fick ha med mig en personlig köksa.
En bit ovanför "vår" rastplats. Det gick en järnväg precis brevid vägen och Anton blev lika imponerad varje gång det kom ett tåg. "TITTA! Ett TÅG!" (ålänning)
Vi begav oss till upp till Viewpoint Snøhetta. Det var en 1,5 kilometers vandring upp till utsiktsplatsen från parkeringen och den var jobbigare än man kunde tro.
Flåset var nog igång hela vägen upp.
Från utsiktsplatsen hade man utsikt över Dovres högsta fjäll Snøhetta (2286 m).
Och nere i fjälldalen betade MYSKOXARNA. Jag var så lycklig att vi fick se dem. Myskoxarna har egentligen dött ut i Norge för länge sen,
men man har planterat in dem dit igen. Härligt att se dessa ståtliga djur i det vilda, även om det var på långt håll.
"Livet med en flickvän som begeistrat ligger och fotograferar myskoxar i en halvtimme"
Fjällrävar lär det ska ha funnits där också, men vi såg inga. Bara min kånken.
Dovre var kalt och kargt, mäktigt men också ängsligt på nåt sätt. Det var absolut sevärt, men som sagt, vi var lite "avdankade" då vi var där.
Min stil av semester...men med mycket mera sol!😁